Kultliraren: Maria Gunnarsson - the Queen

Aktiva år i föreningen: 1999-2007
A-matcher: 104 Mål: 78
Nummer: 9 ”från första till sista match”
Position: Anfallare och målvakt?

Allerums GIF har även stoltserat med damlag under dom senaste årtiondena, med några års uppehåll, och på 00-talet hade vi ett riktigt starkt lag som bland annat frontades av två systrar från Kattarp.

Så vem passar bättre att vara första damlagsrepresentant bland Kultlirarna än skyttedrottningarnas skyttedrottning Maria Gunnarsson.

Först och främst, siffrorna talar ju sitt tydliga språk, flest mål av samtliga damspelare i Allerums historia och fyra i maratontabellen för antal matcher. Det är väldigt starka papper, men historien kunde sett annorlunda ut eller hur?
"Det stämmer, när jag började så blev jag målvakt på typ första träningen för ingen annan ville vara målvakt just då. Så ny som man var så ställde man upp på det! Kommer inte ihåg hur länge jag var målvakt, men hade nog lite för mycket spring i benen för att tycka det var roligt i längden. Jag skickade ett brev till Danne (Evaldsson, damlagstränare) och hotade med att börja i Ödåkra om jag inte fick bli utespelare… Haha!"

Som tur var så putsade Daniel sina tränarglasögon och satte upp Maria på anfallet. Jag vet inte hur många gånger jag själv sett henne löpa i sönder försvararna och enkelt placera in bollen förbi målvakten, likt en Lotta Schelin eller Luton Shelton.
Spring i benen var det ja, Maria är uppväxt på Kattarps boställe med över halvmilen till Ryvallen, va gör man då?
"Vi cyklade alltid till träningarna 6 km enkel väg (innan moppe-tiden) Möte upp KK (Karolina Knutsson) på vägen, sen Marie Göransson, Susanne och Therese Rumberg i Hjälmshult."

Som sagt, Allerums GIF, är en klubb för hela familjen, inte minst för Gunnarssons. Du kamperade ofta ihop med din ett år yngre syster, Kristina. Hur var det?
"Jag tror att jag och Kristina började spela samtidigt. Absolut fanns det rivalitet i form av vem som var snabbast, orkade mest och såklart antal mål. Men vi spelade också bra ihop, om vi båda var på humör för det, och så hade vi samma speltänk och hittade varandra bra. Jag spelade anfall och Kristina på mitten."
Säsongen 2007 verkade det nog som att båda var på humör för det rätt ofta. Den säsongen gjorde laget 66 mål på 22 matcher, Kristina stod för 17 (2:a skytteligan) och Maria för 26 (1:a skytteligan) av dom. Kan tänka mig att en och annan assist finns även gömd i den statistiken.

På tal om systrar, det finns väl en till?
"Senare började också Helena, yngsta syrran, spela och vi har spelat damlagsmatcher där vi varit med alla 3 och jag minns en bortamatch där vi alla 3 gjorde mål!

Det finns hur mycket minnen som helst! Jag minns speciellt att jag och Johanna Petersson blev utlånade till Viken för att åka på cup utanför Köpenhamn. Vi spelade även cup med vårt (Agif) j-lag i Lerberget!"

J-lagstränaren Åke P - "det var inga konstigheter. Vi behövde fylla upp laget med bra spelare och Maria och Johanna (Petersson) var tillgängliga. Spelarna var i samma ålder som killarna och kände varandra utanför plan. Motståndarlagens tränare knorrade lite för att dom var tjejer men det struntade väl vi i.
Dom, och några andra, var även med på j-lagsträningarna och det var ingen som tyckte det var märkligt. Kön och utseende spelar ingen roll, ett gäng kompisar som tränar boll bara, behöver inte vara svårare än så."

Efter studenten åkte Maria till Australien för att bo och jobba, men även down under blev suget på fotboll för stort. När hon väl gjort sig hemmastad så hittade hon ett lokalt lag, Pittwater football club, som hon började träna med. Men så klart är det bara ett lag som ligger henne närmst om hjärtat.
"Gemenskapen är bästa minnet och mina närmsta och bästa vänner idag, nästan 20 år senare, är tack vare Agif- tiden!
Nu bor jag 35 mil från hemmaplan i Borensberg i Östergötland, utanför Motala. Bor på landet med sambo och två små pojkar, 2 och 5 år. "

Man hade spring i benen, tog cykeln, hämtade upp kompisarna och hade "sälle" på vägen till fotbollsträningen. Spelade med sina vänner, tjejer som killar, och skaffade relationer för livet. Låter som en fantastisk tid och lyckades man samtidigt knoppa in ett sjuttiotal mål så gjorde det nog inte det hela sämre.

Tusen tack för dina insatser, vår tid på och utanför planen tillsammans och för att du ville ställa upp i Kultliraren!