Fredagsbrevet

Öppet brev till er födda efter 2000.

Träning igår.
En lugn och rolig sådan med mycket spel, nu när matcherna avlöser varandra.
Dom enda som är kvar för att duscha är jag och assisterande coach Emma. Säger kanske en del om oss..

På mindre än en vecka så har jag hamnat i samma diskussions-ämne vid tre olika tillfällen med olika personer.
Och vi har alla varit av samma åsikt (rätt trång korridor, märker jag), och det är vikten av sammanhållning i omklädningsrummet där duschen är en central del i det hela.
Jag märker det tydligt i fotbollslaget, att många av dagens ungdomar inte duschar i omklädningsrummet efter träningar och matcher (jag hoppas för omgivningens skull att dom gör det hemma iallafall) och det tror jag har en negativ effekt i slutändan.
Hygienskälen bör vara orsak nog men dom sätter vi åt sidan så länge och fokuserar på sammanhållning, vänskap och social utveckling.
När mår jag som bäst vid träningar och match?
Det är fem minuter efter att slutvisslan ljudit och man sitter i omklädningsrummet, trött, svettig och förhoppnings glad efter en seger.
Just omklädningsrummet är ett safe space för oss spelare och tränare. Där ska man kunna säga och känna som man vill och sen när man går ut ska det var släppt och man har gått vidare.
Man ska känna sig trygg i sig själv och med sina lagkamrater.
Där har tvagningen en viktig funktion!
Jag vet att många känner sig osäkra och kanske mår dåligt över hur dom tycker att dom ser ut.
Jag har varit där själv, vet att jag är mer lik Dupontarna i Tintin än Fredrik Dupont (seriöst, sjukaste kroppen jag sett!), men i omklädningsrummet har jag aldrig mått dåligt.
Det är viktigt att lära sig att alla ser olika ut.
En med snea tår, en har ölmage, en kan fläta en matta på ryggen.
"Är det inte bara det du ser i spegeln du rabblar upp nu, Kristoffer?"
Kul sagt, Meijer..

Nä, i omklädningsrummet är det andra saker som räknas och är viktiga. Det är passningen man slog som ledde till mål, rensningen i sista stund eller duellen mot deras nr 5.
"Shit vilken smäll, riktigt starkt att stå upp när han kom som en ångvält mot dig!"
Och framförallt det goa tugget mellan kompisar.
Man gottar sig efter en seger genom att boozta varandra eller gnäller om hur dålig domaren var vid en eventuell förlust.

Det är minst lika viktigt efter träningar, att kunna ventilera med kompisar om allt medan man sitter i handduken och kanske, möjligtvis (nej mamma, aldrig jag) med en liten kjelle bärka (läs: falkon alkholfri arena) i handen.
Kommer fortfarande ihåg hur jag som ung, nästan junis (det är jag fortfarande enligt Krydda), i omklädningsrummet i källaren satt med när Robban Fänge och Herrström snackade och skämtade.
Jag skrattade så att jag grät. Mer än 15 år sedan men det sitter fortfarande kvar hos mig.
Fotbollen och omklädningsrummet är som sagt en safe zone. Man kanske har problem hemma som man vill snacka av sig om, eller om hur dum i huvet tränaren är som inte gjorde så här och så här (när han gått hem såklart), eller klassikern "sitter jag kvar en kvart till så slipper jag ta hand om nattningen ikväll".
Det ger en sammanhållning och vi-känsla som är så viktig, inte bara inom fotbollen utan genom hela livet.

Vinterträning på Hasslarps grusplan, bilfärden till klubbstugan på Ryvallen efteråt, där alu-Kents fru har lagat pasta med köttfärssås till spelarna och sen värma sig i bastun. Träningen slutade åtta, man va ju inte hemma innan tio.
Det var fina tider det!

Sen säger jag inte att man behöver tro att man är i Edens lustgård och går runt naken till höger och vänster men hänger man i ett omklädningsrum, vågar byta om och duscha inför andra människor så tror jag att man kommer bli mer trygg i sig själv.
Man kanske vågar åka till stranden och vara där i badkläder, det som man förr kanske inte klarade av.
Hörde en tränare som sa, "ser jag någon som tar bild med mobilen i omklädningsrummet, så tar jag och drar den i slipmaskinen". Hotet sattes på prov en gång, det verkställdes och sen syntes det inga mobiler mer i det omklädningsrummet.
Bra gjort men det är synd att det ska behöva gå så långt.

Så, en uppmaning, sitt kvar en kvart extra efter träningen, ta en dusch och snacka lite skit. Det kommer göra dig gott!

Veckans låt: "There is a light that never goes out" med the Smiths. Fin låt där sångaren Morrisseys karakteristiska sångröst får briljera.

Veckans höjdare: Vallåkra-träffen i helgen. Aldrig varit där förr, men har man nu flyttat till byn får man väl göra premiär.

Kristoffer Jönsson Ledamot